Hemma hos mina föräldrar finns det två stycken hundar som heter Bissan och Sally. Sally är en yngre schäfer som har sjukt bra luktsinne. Bissan skulle egentligen kunna kallas "Pansarvagnen" för hon är också en schäfer, dock har hon ungefär 230% muskler i sin kropp. För några helger sedan passade mina föräldrar min hund Tuborg. Jag skulle jobba många nätter i rad så det passar honom bättre att få vara hemma hos päronen och umgås med Bissan och Sally istället för att vara hos en sovande husse hela dagarna i ända.

Just denna helgen så härjade det tjuvar i skogarna runt Ullared! Dessa ovärdiga personer gjorde även ett nattligt besök hemma hos mina föräldrar. De hade försökt att bryta sig in hos deras förråd som står utanför deras villa. Dock hade de inte räknat med att Sally hade patrull den natten. Hon går nämligen på nätterna och vaktar grejer. Mitt i natten började hon morra och resa sin ragg. Detta för att meddela sina två vaktkollegor Bissan och Tuborg att något var fel. När min kära Mor märker att Sally meddelar intrång gör enligt rutin att väcka min kära Far. Han går ner till entren där hundarna står redo. Bissan står och bonkar huvudet i dörren, ett tecken på att hon vill ut och jaga. Iskallt säger pappa "Lämna ingen överlevare, ta dom!" och öppnar dörren. Operation "Flygande svalan" hade börjat. Samtliga tre hundar reser sin ragg och springer ut. Bissan först eftersom hon tar smällen. Tuborg sköter skällandet eftersom han låter högst och Sally är spårningsansvarig. Enligt pappa tog tjuvarna till flykt och en stund senare kommer patrullen tillbaka gladare än någonsin. "Flygande svalan" hade lyckats! Jag har funderat på innan denna händelse om inte mamma och pappa skall ha larm hemma. Får nog omvärdera detta...

************************************************************************

Igår var jag ute i rymden igen. Med mig hade jag mina vänner Christer och Linus. Vårat skepp döpte jag till Malmö, men tyvärr accepterade inte Ö:et så skeppet hette Malm. Vårt uppdrag var att föra viktig information till vår arme. Tyvärr var vi ständigt jagade av rebellerna. Det gick bra. Alla skötte sina uppgifter. Linus var styrman, Christer var ansvarig för motorrummet och jag sjukstugan. Allt gick strålande tills vi en dag blev upptäckt av ett otroligt stort rebellskepp som anföll oss. Det började bra till Christer bestämde sig för att lämna sin position i motorrummet. Arg som jag blev försökte jag få han att gå tillbaka, eftersom rebellerna just hade skickat en missil in i skeppet och skadat motorn. Den behövde genast en reparation och Christer var ju faktiskt ansvarig. Christer påpekade att det brann inne i rummet och att han inte var brandansvarig. Som tur var hade Linus en speciell skill som gjorde att han kunde släcka bränder bättre än någon av oss. Genast kallade jag han på radion för att få han till maskinrummet. linus svarade inte eftersom han hade tagit en skyttel till rebellskeppet. Han tänkte nämligen byta sida när han insåg att det inte fanns någon chans att vi skulle klara oss. Jag och Christer insåg att vi skulle dö och bestämde oss för att ta oss till cafeterian för att ta en sista öl innan vi skulle sprängas i tusen bitar. Väl i cafeterian möter vi Linus drickandes en flaska. Han blev nämligen skickad tillbaka till vårt skepp av rebellerna. De tackade nej till hans förslag att byta sida. Vi skålade en sista gång innan Malm sprängdes i bitar.

Linus fick skrapsår och skulle få hjälp i sjukstugan. Tyvärr brann även den.

************************************************************************

12 september kan kvala in att bli en av årets värsta dagar i flera aspekter. Mer om det nästa inlägg!!

Det är fruktansvärt att vakna varje morgon med dunkande huvudvärk. Allt du ser, ser du dubbelt av och du kan inte riktigt urskilja skillnader på färger. Koffeinbristen har trätt in i det värsta stadiet. Sakta men säkert ökar min tremor när jag inser att det nu inte längre finns något hopp om kaffe inom den närmaste timmarna.  För några dagar sedan tog reservkaffet, som består av snabbkaffe, slut. Tack och lov att jag har ett jobb som bjuder på kaffe. Får bli rätt många koppar när jag travar mig dit senare ikväll. 

För att få mig att tänka på annat har jag lekt kirurg. Inte i verkligeheten utan i fantasins värld, dvs datorvärlden. Efter att ha klätt om till operationskläder fick jag för första gången i mitt liv utföra en hjärntranplantation. En rätt simpelt ingrepp, men det kluriga var att det skulle ske akut i en ambulans. Detta gjorde att alla grejer(inklusive den nya hjärnan) i ambulansen flyger hejvilt eftersom föraren inte följer trafikregler för fem öre. 

Patienten mådde väl tills han fick en syrgastub i huvudet pga att ambulansen körde över ett fartgupp. Sedan att jag missade med sågen är en annan historia.

Operationen gick ok. Det skedde tyvärr ett misstag när jag tappade den nya hjärnan ut igenom ambulansens bakdörrar. Väl hemma på sjukhuset ville chefen prata med mig. Han var så nöjd att patienten nästan överlevde att han hade ett alldeles speciellt uppdrag till mig. En astronaut ute i rymden hade akut fått ett brustet hjärta pga kärleksbekymmer och krävde akut hjärttransplanation. Lojalt och pliktskyldigt kastade jag mig in i sjukhusets rymdskepp och åkte ut till rymdstationen och satte igång.

Att operera i rymden var sannerligen inte lätt. Alla instrument flyger omkring tyngdlöst förbi ditt huvud. Efter att ha avlägsnat patientens revben och lungor med hjälp av en yxa såg jag det brustna hjärtat. Transplantationen utfördes mindre problemfritt, svårast var att ta tag i den nya hjärtat när det flög omkring i salen.

Måste...fånga..hjärtat.. 

Direkt efter att fått ett nytt hjärta vakna patienten upp och tackade mig för att jag hade lyckats bota han brustna hjärta och att han nu kunde fortsätta studera hur jorden ser uppe från rymden. 

Surgeon simulator 2013 heter spelet. Rekommenderas med en kopp kaffe så man är stadig på handen.