Idag har inte varit den bästa av dagar. Efter att ha gått av natthelg är det dags att göra ett tappert försök att återgå till det normala. Jag går därför upp tidigare än kroppen egentligen vill, detta för att kunna sova inatt. Dessa "vänddagar" kan vara en säkerhetsrisk. 

Eftersom vi skall inhandla ny kaffemaskin har jag inte fyllt på kaffeförrådet ordentligt. Vilket innebär att jag har varit utan kaffe alldeles för länge. Promenader, laga mat och städa blir ungefär 1000 gånger jobbigare än vanligt. För att slappna av har jag istället tagit tjänsteledigt från måndagen och satt mig för att spela tv-spel istället. Det skulle jag inte ha gjort eftersom jag förlorade samtliga online-matcher i alla spel jag prövade. 

Man skulle kunna tro att jag är en bra förlorare som gratulerar till seger och ger en klapp på axeln. 

"Du var bättre än mig" kan man också kläcka ut sig. 

Detta är så att säga "inte min kopp te" eller hur man nu uttrrycker det. I vanliga fall svor jag de fulaste svordomar som Svea rike har samt förbannar motspelaren för dennes tur samt att hen säkert fuskade. Idag blev det lite värre pga kaffe och sömnbrist. Vi behöver ju inte gå in på detalj, men värdefulla saker gick sönder i och med att jag var tvungen att lätta på ventilen.  Så innan du läser vidare Natasha, förlåt, det var dumt, men den låg närmast när utbrottet kom. Köpa ny kan bli svårt, men du använde ju aldrig den ändå. Om det är någon tröst,så köpte jag en sak på jobbet inatt som present(Sant).

Eftersom jag vet att du tycker han är snygg Natasha. Varsågod, jag bjuder på denna.

Tandläkare och tandhygienister är en speciell typ av människor. Jag fick för några veckor sedan kallelse på den årliga tortyrtimmen hos Folktandvården. Som vanligt när man får en kallelse till tandläkaren,ökade tandborstningen markant de sista veckorna innan det 
är dags. Detta eftersom jag vet att jag alltid är slarvig med tandborsten och tandtråd. Seriöst, är det någon där ute som faktiskt STÅR i två minuter och borstar? Man tröttnar ju lätt efter typ 20 sekunder. Sedan tandtråd, ja jag vet att den är bra. Men varje kväll?

Väl hos tandhygienisten börjar en märklig ritual. Det börjar faktiskt redan ute i väntrummet. Där sitter det en massa människor och väntar på sin dom om sin tandhygien. Man kan riktigt känna rädslan i rummet hos alla som varit lika slarviga som jag. När man har blivit inkallad så börjar förhöret. Den enda som är lugn är den där duktiga jäkeln som faktiskt ser tandborstning som ett nöje.

-"Vad dricker du när du är törstig?" Undrar hon glatt
-"Saft, öl och juice, svarar jag alltid varje år." För det är de jag dricker.
-"Men jag låter bli läsk." Försöker jag muta henne med. Det misslyckas.

-"Vatten är inget du tycker om verkar det som." Säger hon och suckar.

När förhöret är avklarat reser sig hon hastigt och tar fram en platta stor som en liten kaffefat. 
-"Dags för röntgen. öppna munnen och sätt in den här."

Jag är helt övertygad om att vetenskapen har kommit så långt att man kan göra mindre och smidigare plattor att ha i munnen för att göra röntgen, men att tandvården glatt tackar nej för at de inte vill bli av med sitt nöje med att se personer stoppa in saker i 
munnen som inte får plats. Ibland slår de säker vad också om vilken patient som kan få in den största plattan. När väl plattan är inne tar de fram själva röntgenmskinen som bosktavligen ser ut som en blandning mellan en hårtork och pistol. Pistolhuvudet riktar 
de mot plattan i munnen. Eftersom maskinen ser ut att vara från sovjettiden undrar man oroande hur mycket strålning den utsöndrar. Ångesten blir total när tandhygienisten trycker på knappen och springer ut ur rummet som det skulle ligga en skarp granat i mitt knä.

Bilderna beskådas och analyseras av tandygienisten noga. Efter en stund skiner hon upp i ett leende som utsöndrar ondska och lycka i ett. 

-"Du har problem med tandsten mellan tänderna. Jag måste skrapa." Säger hon och skrattar ungefär så här.

Hon sätter sig brevid mig, tar fram skrapan och börjar pilla. Jag undrar om den skrapan som tandhygienisterna har är magisk. Oftast tar de skrapan och trycker mot tandens topp. Fastnar den är det inget bra tecken. precis så var det vid denna kontoll med. Skrapan fastnade givetvis på varje tand i munnen. Det är nu själva tortyren börjar. De tar fram sin poleringsborr och börjar köra runt i munnen. Det isar, läcker saliv och blod ur munnen och tårarna rinner. Den enda tröst man har är Bamse-planschen man har i tacket som barn skall distraheras med. I mitt fall fungerar det inte. Jag kan bara drömma att jag var hos Bamses värld och levde lyckligt 
istället för att sitta i tandläkarstolen och plågas. 

"Lämna din kropp Alex" upprepar jag i mitt huvud om och om igen. Jag slänger en blick på tandhygienisten och ser att hon är i någon sorts trans och jag inser att det är lång tid kvar. Sedan blir det svart.

Jag väcks ur min koma med att se en besviken tandhygienist.
-"Vi...är klara för idag." säger och är uppenbar besviken. 

Hon pekar mot dörren och säger att jag skall gå ut och betala i receptionen. Behandlingen kostar typ en miljon. Jag får en ny tid för nästa år och det känns för stunden avlägset men samtidigt skriker kroppen att den inte vill hit nästa år. Men både jag och tandhygienisten vet att jag kommer dyka upp. Jag möter henns blick en sista gång innan jag lämnar lokalen. Hon ler mörkt och vinkar 
Mimar "På återseende"

************************************************************************

Efter månader av brist på en riktig god kopp kaffe har vi nu funnit en ny kaffemästare. Valet har blivit den här skönheten.

Nu dröjer det inte länge förrän jag får mina sömnlösa nätter tack vare överdosering av koffein.

************************************************************************

Efter att ha blivit trött på uppvärmning inför en squashmatch fick jag så dåligt samvete att jag nu lagt upp ett schema för att öka min kondition. Jag hade min första löparrunda på mycket länge idag och det kändes väldigt jobbigt. Men skam den som ger sig. Skall ut redan i övermorgon igen.