Frågorna haglar in på mailen(3 stycken) om hur det gick i Vätternrundan.

Jag kom faktiskt i mål, på rekordtid! 13 timmar och okänt många minuter.

Men det var på sniskan. Det blåste typ orkanvindar ner mot Jönköping och efter drygt en mil in i loppet så blåser min ena lins ut från det vänstra ögat vilket gör att det fältet blev helt suddigt. Halv i chock fortsatte min färd. Dock tilltog stormen vilket tvingade mig att ta på glasögonen jag skulle ha på dagen, för att skydda den enda linsen jag hade kvar. Hade den blåst ut hade jag blivit tvungen att bryta. Glasögon gjorde sin plikt och skyddade ögat väl. Dock var glasögonen också tyvärr solglasögon. Kl 0100 på natten såg jag i princip ingenting. Jag körde bokstavligen i blindo. Som tur va tog jag följe på en person framför mig som hade en reflextröja. Nästa år skall jag ta med en årsförbrukning av linser.

Efter drygt 4 mil började rumpan fråga vad i helsike jag höll på med egentligen. Hjärnan svarade med att det var ungefär 26 mil kvar. Efter 6 mil försvann min rumpas känsel.  Efter drygt 8 mil började min hjärna fråga mig vad i helsike vi höll på med, etc etc

Det bästa med Vätternrundan är att när man har varit duktigt och står vid målet och gråter av smärta så får man en medalj och ÖL! Den drycken har aldrig smakat så gott som då.  

Tiden för att få skjuts hem till Skövde kändes som ungefär 2 minuter eftersom man inte sovit på drygt 30 timmar. När jag kom hem gick jag och la mig och vaknade drygt 16 timmar senare. Då lämnade min nyvakna och numera handikappade rumpa in sin avskedsansökan.

den första September öppnar anmälan för nästa år. Får se om jag hunnit hitta någon ny rumpa tills dess. Har skrivit upp mig på transplantationslistan för rumpor.

Såg ett av världens coolaste djur idag nämligen igelkotten. Han går runt och softar hela dagarna och muckar någon med honom rullar han ihop sig till en boll med dödliga spikar som skal! Har han bråtton nerför en backe rullar han bara ihop sig och han är nere på ett knyck. Fast jag har ju alltid undrat om hur igelkottar..ni vet..gör igelkottebarn. Det är ju inte precis som honan kan ta av sina taggar..eller? Hade jag varit igelkott hade jag tänkt både en och två gånger innan jag hade stoppat in något i en matta av dödliga spikar. Fast Tydligen gör dom ju det, eftersom det fortsätter finnas igelkottar. Respekt!

Hur...gör dom?  

Snart är det Vansbrosimmet...

 

Dina

10 september 2011 14:04

*skrattar*
Underhållande läsning!

http://www.dinasblogg.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det bara en vecka kvar på både semester och OS(   ). Dock har vi mycket roligt att se fram mot nu under veckan och självklar skall vi sända detta. Nu i helgen så var det dåligt med LIve men eftersom Ullareds bredband är byggt på djurhud var säd...

Vilken OS-dag det har varit. Fullt med fantastiska svenska insatser. Curling, hockey, och framför allt skidor. Vilken galen final vi fick se idag. Det firades såklart. Dock har jag väldigt svårt för korkarna.    Imorgon är det äntligen dags! H...

Såhär såg det ut när vi firade silver i helgen. kallas silver var dessutom i vår direktsändning! Tittar du nästa gång vi sänder?   kallas Silver firas med Fransk silverbrutt     Hellners silver firas tidigt en söndag   Tyvärr har ...