Min kropp är som ett land där min medvetande är diktator. Jag bestämmer helt och hållet vad jag skall göra med min kropp. Den kan i sin tur protestera eller hålla med på olika sätt. Ta exempel mina (gigantiska) muskler. Det tycker inte alls om att tränas. Skulle de bestämma skulle de ligga still mest hela tiden. Dock ibland när jag bestämmer mig för att de skall tränas brukar de protestera högljutt dagen efter med  träningsvärk. Detta enbart för att protestera tidigare handling. Just för stunden är vi dock rörande överens med tillvaron eftersom träningen i mitt liv för närvarande är rekordlågt.

För det mesta är jag och min kropp överens. Dock som i alla länder finns det rebeller som inte alls tycker om sin kung/diktator/president. I min kropp är det hårstrån som är rebellerna. 

Som krav på mina hårstrån är att de ska hålla sig till sin plats och svaja i vinden, dvs vara kvar på huvudet. Detta tycker inte hårstråna om som suktar efter frihet. Speciellt på främre delen av skalpen, där är dom riktiga rebellerna som bombar området så att det blir helt kalt. Sedan tar det sin flykt till andra ställen på kroppen som de absolut inte skall vara på. I mittt fall börjar det numera dyka upp hårstrån på mina axlar. Detta tolererar inte jag och avvisar dom vänligt men bestämt med kniven. Dock dyker dom alltid upp igen. Jag har försökt med alla medel att få dom till att emigrera tillbaka till skalpen, tyvärr med fruktlösa resultat. För några månader sen gick jag snäppet högre i mina varningar till hårstråna och meddelade att samtliga hårstrån skulle klippas till 0,3 cm om de inte började att uppföra sig. Direkt svarade håren med att fly till ryggen. Jag var tvungen att göra allvar i mina hot och snaggade håret. Dessvärre fick hela kroppen lida eftersom jag såg ut som en rugguggla efter detta och jag fick hålla mig inomhus en längre tid. 

Idag har jag för tillfället vapenvila med håret, men vi får se hur länge det håller.

Rebelljävlar

                    **************************************

Har nu bott några månader i Malmö och jag tycker staden är helt ok. Trevligt folk och mycket parker. Innan man flyttade hit trodde jag att man skulle höra skottlossningar varje kvart. Lyckligtvis har jag inte hört en enda. Det stora problemet är dock dialekten. Ibland har jag svårt att förstå den grötiga rappakalja som kommer ur folks mun här nere. Om någon pratar med mig så chansar jag ibland med att svara typ "nej tack" eller "ja verkligen!" för att inte skämma ut mig. Detta fungerar i praktiken jämnt förutom när jag gick på mcDonalds och inte fick någon mat.

                    **************************************

Har tyvärr fått böja mig för mitt missbruk och provat att spela WoW igen, är det någon som gjort likadant så hör av er så vi kan synda ihop.

                    **************************************

Är det någon som borde få Nobelpris så är det personen som uppfann diskmaskinen. 

                    **************************************

Nu när vi flyttat så har vi handlat mycket på IKEA. Tyvärr suger jag på att bygga ihop grejerna. Skulle bygga en lampa vi köpt, inget invecklat. Misslyckades 2 ggr, sedan tog sen frustrerad sambo över. Fattar inte varför instruktionerna skall vara så hopplöst svåra!

Tänker du nu:"Det är de ju inte alls" ----------->fu

Detta tycker jag är konstigt för jag var rätt duktig på att bygga lego. Kan bero på att där kunde man bygga vad man ville utan att följa någon hopplös beskrivning som inte en vettig människa skall förstå. 

                    **************************************

Tuborg skall opereras nästa vecka. Kommer skriva mer om det nästa gång:(

                    **************************************

Nu tar vi nya tag med bloggen, häng med!

/Alx