Har börjat med en bisyssla som kallas Geocaching. Geocahing går i runda drag ut på att du går land och rike runt för att hitta matlådor som folk har gömt på diverse ställen. Låter lite nördigt kanske men är rätt kul faktiskt. Man kommer ut och rör på sig och helt plötsligt har din promenad fått ett syfte. Dock finns det vissa baksidor med geocaching.

Igår var jag ute en sväng i Skövde och letade efter skatter. Jag letade borta vid regementet som ligger i centrala Skövde. Jag lyckades inte hitta skatten jag letade efter men jag försökte verkligen. Jag låg och kröp på alla fyra, klättrade i alla träd i närheten, utan resultat. Till råga på allt rev jag upp byxorna samt att jag landade i en brännnässlehög. När jag hämtat mig efter svedan ser jag till min förtvivelse att det står två st yngre tjejer och har en blick som säger "vad gör den galningen?". Det gick även förbi några militärer som säker misstänkte spionage eller något i den stilen. Poängen är att när man blir upptäckt på detta sätt, i mitt fall rätt ofta, känner man sig rätt dum. Det känns ju inte heller läge att ställa sig och förklara för tjejerna att man bara är ute för att hitta en matlåda som är gömd i buskarna, till syftet av att bocka av skatten. Detta resulterar att man helt enkelt bara ger tjejerna ett leende. De gick raskt vidare utan att le tillbaka. Geocach är inget sätt att ragga på. Kom ihåg det barn.

Två spioner som inte geocachar.