Min kropp är som ett land där min medvetande är diktator. Jag bestämmer helt och hållet vad jag skall göra med min kropp. Den kan i sin tur protestera eller hålla med på olika sätt. Ta exempel mina (gigantiska) muskler. Det tycker inte alls om att tränas. Skulle de bestämma skulle de ligga still mest hela tiden. Dock ibland när jag bestämmer mig för att de skall tränas brukar de protestera högljutt dagen efter med  träningsvärk. Detta enbart för att protestera tidigare handling. Just för stunden är vi dock rörande överens med tillvaron eftersom träningen i mitt liv för närvarande är rekordlågt.

För det mesta är jag och min kropp överens. Dock som i alla länder finns det rebeller som inte alls tycker om sin kung/diktator/president. I min kropp är det hårstrån som är rebellerna. 

Som krav på mina hårstrån är att de ska hålla sig till sin plats och svaja i vinden, dvs vara kvar på huvudet. Detta tycker inte hårstråna om som suktar efter frihet. Speciellt på främre delen av skalpen, där är dom riktiga rebellerna som bombar området så att det blir helt kalt. Sedan tar det sin flykt till andra ställen på kroppen som de absolut inte skall vara på. I mittt fall börjar det numera dyka upp hårstrån på mina axlar. Detta tolererar inte jag och avvisar dom vänligt men bestämt med kniven. Dock dyker dom alltid upp igen. Jag har försökt med alla medel att få dom till att emigrera tillbaka till skalpen, tyvärr med fruktlösa resultat. För några månader sen gick jag snäppet högre i mina varningar till hårstråna och meddelade att samtliga hårstrån skulle klippas till 0,3 cm om de inte började att uppföra sig. Direkt svarade håren med att fly till ryggen. Jag var tvungen att göra allvar i mina hot och snaggade håret. Dessvärre fick hela kroppen lida eftersom jag såg ut som en rugguggla efter detta och jag fick hålla mig inomhus en längre tid. 

Idag har jag för tillfället vapenvila med håret, men vi får se hur länge det håller.

Rebelljävlar

                    **************************************

Har nu bott några månader i Malmö och jag tycker staden är helt ok. Trevligt folk och mycket parker. Innan man flyttade hit trodde jag att man skulle höra skottlossningar varje kvart. Lyckligtvis har jag inte hört en enda. Det stora problemet är dock dialekten. Ibland har jag svårt att förstå den grötiga rappakalja som kommer ur folks mun här nere. Om någon pratar med mig så chansar jag ibland med att svara typ "nej tack" eller "ja verkligen!" för att inte skämma ut mig. Detta fungerar i praktiken jämnt förutom när jag gick på mcDonalds och inte fick någon mat.

                    **************************************

Har tyvärr fått böja mig för mitt missbruk och provat att spela WoW igen, är det någon som gjort likadant så hör av er så vi kan synda ihop.

                    **************************************

Är det någon som borde få Nobelpris så är det personen som uppfann diskmaskinen. 

                    **************************************

Nu när vi flyttat så har vi handlat mycket på IKEA. Tyvärr suger jag på att bygga ihop grejerna. Skulle bygga en lampa vi köpt, inget invecklat. Misslyckades 2 ggr, sedan tog sen frustrerad sambo över. Fattar inte varför instruktionerna skall vara så hopplöst svåra!

Tänker du nu:"Det är de ju inte alls" ----------->fu

Detta tycker jag är konstigt för jag var rätt duktig på att bygga lego. Kan bero på att där kunde man bygga vad man ville utan att följa någon hopplös beskrivning som inte en vettig människa skall förstå. 

                    **************************************

Tuborg skall opereras nästa vecka. Kommer skriva mer om det nästa gång:(

                    **************************************

Nu tar vi nya tag med bloggen, häng med!

/Alx

Nu skall jag för första gången i denna bloggs historia skriva ett seriöst inlägg. Detta inlägg skriver jag med blandade känslor, lite glädje och lite sorg.

Jag ska först bli poetiskt och säga att jag ser faser i livet som en boks kapitel. Många kapitel är helt ok att läsa. Vissa kapitel tycker man direkt om när man läser dom. Det går väldigt snabbt att läsa så man inte vet vart tiden tog vägen. Andra kapitel kan vara väldigt tråkiga och t.o.m hemska att läsa. Då vill man inget annat hoppa över och börja på en nytt kapitel. Det kapitel jag har "läst" nu de senaste åren har varit väldigt bra kapitel. Det började ungefär för sju år sedan när jag tog mina första steg på garnisonen T2 och sedan dess har jag varit nästan lite kär i Skövde. Dock tar alltid ett kapitel slut någon gång..

Idag kl 14,00 sa jag upp mig från min fasta tjänst på IVA på kärnsjukhuset. Jag och min sambo har bestämt att vi skall flytta ner till Malmö. Jag har de senaste tiden varit i kontakt med MAS och lyckats få en fast tjänst på IVA i Malmö. Som jag skrev tidigare så känner jag glädje över att lyckats få fast tjänst i besparing och anställningsstopp-tider. Det skall bli otroligt kul och stimulerande att se en ny arbetsplats och nya kollegor. Men jag vill poängtera att jag absolut också känner något fantastiskt för min nuvarande arbetsplats på IVA/Kss. Ni är tamefan de bästa kollegor man kan önska och jag har aldrig haft en dag som jag inte har sett fram emot med att jobba med er. Sträck på er, allihopa!

Detta gäller såklart även alla vänner jag har utanför jobbet som bor i Skövde. Men ni kan vara lugna, jag har ju fortfarande massa nötter i Skövde som jag inte vill släppa kontakten med, så er kommer jag att hälsa på. Ni vet vilka ni är;)

Den 11 Juni börjar jag min nya tjänst så det är några månader till som ni får dras med mig.

Skövdekapitlet börjar som sagt ta slut. Men nu börjar Malmös kapitel. Jag tror att det ska bli riktigt roligt och spännande att läsa.

Sitter och tänker på denna låt när jag skriver detta inlägg. Byt bort Hollywod mot Skövde i texten så blir det ungefär som jag känner.                                                                                                             

Dags att göra Danma...Skåne farligt! Malmö, here i come! 

Nu är det bara timmar kvar tills färd mot Mora. Har inte hunnit med hälften av saker jag skall göra innan. Därför blir detta ett kort inlägg. Vill man ha sms hur det går för mig skall du göra följande:

Skriv ett sms med följande text:

VASA VL 14515

Skicka till: 72777

Tjänsten kostar 30 kr. Men då får du alla smaskiga detaljer längst med spåret!

Har du gjort det? Bra, då är allt klart:)

Ni får ett längre inlägg när helsiket är över.

Sköna Söndag! När jag gick i lågstadiet så gick det ett program på söndagar som hette just sköna söndag. Jag kom ihåg att när jag såg det fick jag en obeskrivlig ångest eftersom efter Söndag kom Måndag. Ångesten berodde på att varje måndag så hade vi pysselstund i skolan. Alx 10 år hatade pyssel. Antagligen för att jag var smart redan då. Jag ansåg att klippa och limma inte var högskoleförbereddande. Kan också varit att jag var fruktansvärt dålig på pyssel. Jag klippte ofta fel för att mina tjocka fingrar aldrig passade i saxen. Saxen var seriöst gjord för 2-åringar. Lärarna vi hade tog pysselstunden helseriöst och var inte sen att trycka ner mig i skorna när jag visade upp mina misslyckade klippförsök. Jäkla pysselstund, har ni barn som inte tycker om pyssel så ska ni berömma dom. De är antagligen framtidens genier.

En vecka kvar till Vasaloppet och jag har så smått börjat förberedda mig. Tog en joggingtur idag med Tuborg. Strålande väder och en massa stavtanter ute. De finns hundratals av dom och de finns verkligen överallt, allt från skogsstigen till betonggården. Stavfabriker har antagligen aldrig gått bättre ekonomiskt än de gör idag. Jag tycker att motionärer kan jämföras med zombies. Dom är sjuka i huvudet och de stönar och stånkar vart de än håller hus. Men om man börjar umgås med dom så blir man biten och kan inte sluta vara en motionär själv. Samt att zobies/motionär kan springa jättesnabbt utan att bli trött. Det enda jag kommer på som skiljer dom åt är att zombies äter hjärnor. Sällan att motionärer gör det. Någon kanske äter pölsa någon gång, men det är inälvor, inte hjärnor. 

Såg på hockey igår med min granne Linus. Han hejar på Hv71 och jag hejar ju som bekant på Frölunda. Det gick bra för mitt lag och mindre bra för hans lag. Under tiden som vi såg på matcherna så tippade jag lite. Det gick bra och jag gick plus. Dock så krånglade svenska spel och vägrade ge mig mina pengar eftersom de vägrade erkänna att Hv71 förlorade. Vän av ordning som jag är kontaktade jag kundservice för att fråga var mina pengar var. När jag kom fram så insåg jag att det inte var den mest sportkunniga person jag pratade med eftersom hon trodde att hockey hade två perioder och att live-spel inte innebar att man tippade just live. Efter lång diskussion lovade hon att ringa upp eftersom hon "skulle kolla systemet" som det så fint hette. Jag antar att hon skulle fråga en kollega. Kort därefter ringde hon upp och erkände att jag hade rätt. Än idag har jag dock inte fått minga pengar. to be continued där alltså.

Eftersom jag är barnlös(läs:fri) så har jag inget vettigt att göra på en ledig söndag. Därför har jag tagit till mig traditionen att spela bingolotto på kvällen. Har t.o.m gått så långt att jag har påstartat en prenumeration på två lotter i veckan. Så nu skall jag på allvar ta upp kampen med Asta 96 år som alltid vinner bilen varenda jäkla vecka och glatt utbrister "oj oj, jag som inte behöver någon bil", tant%¤#&!

Som sagt en vecka kvar till Vasaloppet. Börjar närma sig årets första plåga! 

Antagligen jag efter Bingolotto ikväll. Asta, go home!  

Inte lätt att vara hund idag skall ni veta. Senaste veckan har varit kaotiskt. Har blivit av med mina "love"-kulor samt sovit med en tratt. Tillråga på allt så lämnade husse mig ute i skogen hos min syster i en hel vecka. Inte för att jag har tråkigt där men det är inte samma sak som att vakna upp och gå en morgonpromenad i Skövde. Men nu i helgen så åkte jag äntligen hem med husse till Skövde. Dock var jag med om något mkt traumatiskt som jag skall berätta nu.

Allting började imorse när jag skulle gå på tåget. När jag går på tåg struntar jag i allt som är runtomkring mig. Barnvagnar, rullatorer och människor. Jag är endast fokuserad åå att komma ombord snabbast och först. Tyvärr så har jag oftast något runt halsen som gör att jag inte kan gå framåt. Detta är inget som i vanliga fall stör mig så värst mycket...förräns idag..

Efter att ha vält 2 barn samt en konduktör när jag tagit mitt 2-meters språng in i vagnen fick jag sätta mig vid husses sida. Den första tågresan var inga problem. Jag låg snällt på golvet och slickade rent skor på främlingar. Efter en evighet(dryg timme) var vi framme i Göteborg. Väl där fick vi sitta och vänta på nästa tåg en stund. Efter ytterliggare en evighetsväntan hoppade jag in i vagnen.  Tåget började rulla och min mardrömssituation skulle snart börja.

Efter en stund på vår andra resa började min husse resa på sig och prata om något jag inte fattar. Jag vet bara att när han reser sig så skall vi snart hoppa av. Men den här gången började han gå utan mig! Han hade glömt mig! Paniken spred sig i hela min kropp. Det är inte första gången han glömmer mig ska ni veta. Han glömmer mig ofta hemma när han skall gå ut och utanför mataffären när jag egentligen skall hänga med in. Dock så kommer han ofta på sitt misstag och kommer och hämtar mig efter en stund. Men aldrig på ett tåg. Det värsta var att jag såg husse gå bort en bit och precis efter han så stängdes en dörr. Han var instängd och han skulle aldrig kunna komma tillbaka och hämta mig.. Saken var klar, jag var tvungen att springa efter. Operation "Rädda Höken" hade börjat.

Jag sprang på en gång men möttes av min gamla fiende, repet som höll fast min hals. Paniken steg ytterliggare. Jag insåg att jag var tvungen att ta all min kraft för att komma loss och sagt och gjort, pang så var jag loss. Utan pardon sprang jag med stormsteg efter husse. Det tog tvärstopp vid dörren som jag pratade om innan. Hur skulle jag ta mig förbi?

Efter att på något sätt lyckats få upp dörren kom jag in i en stor vagn med en massa bord. Folk tittade på mig som jag hade rabies när jag sprang. Plötsligt såg jag honom, mitt allt. Jag började gnälla samtidigt som jag utökade mina steg med en halvmeter. När jag borrade ner mitt ansikte mellan knäna på husse hörde jag hur folk jublade. Folk uppskattade tydligen mitt räddningsuppdrag. Ord som "han får inte vara här" och "ta bort honom" hördes genom hela vagnen. Husse var också glad att jag räddade honom. Tillsammans gick vi tillbaka till vår plats. Som belöning för att jag var så duktig fick husse kaffe och tidningen vid sin plats. "han sa något att han inte kunde gå någonstans" men jag brydde mig inte om det.

Efter det tog det inte lång tid förräns jag var hemma i lägenheten. Nu ligger jag i soffan med Matte och tittar på tv. Världen är säker..för idag.

Såhär glad blev jag när jag såg husse!

Det var alltså den här texten som gjorde att jag satte kaffet i fel strupe. Efter att ha hostat upp halva lungan sansade jag mig. Aldrig hade väl jag trott att jag har varit såpass snäll att någon skulle uppskatta det. Men efter en blixtanalys av mitt "Criminal mind"-sinne kom jag fram till följande. Rosen var falsk! Jag skall nu berätta varför:

1, Det är mycket sällan patienter vet vad vårdpersonal heter i efternamn eftersom vi oftast bara presenterar oss med förnamn. Alltså är det något som är lurt här!

2, Sjuksyrra är ett ord som inte riktigt används av patienter, men här kan jag ha fel.

3, "och snygg är du också". Där behövs ju ingen djupare analys. Skulle det vara en riktig patient måste denna haft ett IVA-delirium och hallunicationer. Speciellt nu när jag har snaggat håret. Mamma kallar mig skalle-per och det säger allt.

4, signaturen b3r1t kan kopplas till alla datorspel jag har. Detta är bara mina kompisar som vet. 

Men en sak som jag inte listat ut är vem som har gjort det. Alla som jag har misstänkt blånekar. Ärligt talat så kommer jag inte leta heller för jag har fått dagens ros och det kommer inte hända igen så jag tar åt mig ändå:)

Januari är som vi alla vet den jobbigaste månaden på hela året. Detta eftersom man har lagt allt sitt kapital på prylar som man glatt ger bort och det blir ju inte bättre att det sedan är långt till lönen i slutet av månaden. Sedan kan ju inte jag fatta varför vi i landsting skall få lönen två dagar senare än resten av världen. Måste ju vara någon enveten jäkel som vägrar att erkänna att han skrev den 27 istället för den 25 och sedan vägrat att erkänna detta.

Kylskåpet har aldrig varit så tomt som det är nu. 

Jag har precis ansökt att bli testpilot för Pågens nya bröd. Har jag tur och bli utvald och får då äran att betygsätta brödsorter. Eftersom jag står för ca 45% av Svea rikes brödkonsument borde det inte vara mer än rätt att jag blir utvald. 

Vill du också bli testpilot och äta bröd? Gå in här och följ instruktioner!

Jag är medveten om att bloggen på den senaste tiden har varit under all kritik. Skall försöka lugna ert maniska bloggsug någon gång. Men inte idag, sry..

I en galax för mycket länge sedan..

Jag har bytt förnamn och heter numera Berit. Jag jobbar för närvarande som prisjägare och jag utför alla smustiga jobb som jag kommer över. Jag struntar i om jag behöver sno eller döda någon, för jag tänker bara på pengarna. Jag håller på att spara till ett fordon så att jag kan ta mig fram snabbare och det kostar hela 45,000. 

Till min hjälp har jag min kompanjon "soon-to-be flickvän" Mako. Hon är en hejare på att hjälpa till i alla svåra situationer, bara hon får vara med att dela på pengarna. Häromdagen så förstörde vi en hel knarkfabrik, det small som bara den.

Vi är rätt så nya i branchen och vi vet inte riktigt än vad vi kan göra eller vilka vapen vi kan bära. Häromdagen var vi en stor grupp vänner som gjorde ett anfall mot några Jedis som var jobbiga. En av Jedisen hade ett fint svärd på sig och jag tog det. Plötsligt blev alla mina vänner svinförbannade eftersom svärdet hade orange färg och jag minsann inte kunde bära det. Hur skulle jag kunna veta? Alla mina vänner försvann och jag var än en gång ensam. 

Såhär ser jag ut. Coolast i staden.

Egentligen heter jag B3r1T, eftersom jag är en Cyborg. Men det får ingen veta, så jag har döpt om mig till Berit. Jag får låtsas äta och gå på toa så ingen skall misstänka att jag är en robot. 

Du får gärna joina mig i min Prisjägarjakt. Just nu är vi ett gäng som kör. Säg till bara så fixar vi resten.